Utanför vakttornet blåser det runt 18 m/s i byarna och det tjuter rejält runt knutarna. Det känns riktigt kulet. Jag gör min årliga vakttjänst i båtklubben. Vind och segel hör ju på sätt och vis ihop med dagens massmedia alarm om haverier i vindkraftverk och vingar som trillar ner. När jag tittar ut över de upplagda båtarna så slås jag av att så få täcker sina båtar med presenningar över vintern.
Bättre otäckt resonerar många, täckningen håller inte i de ökande vinterstormarna. Otäckt är det också med vingarna som blåser av, de verkar inte heller hålla i de ökande stormarna. Alla möjliga fel ligger bakom: Utmattning i axlar, i bultar, i laminat eller för de helt nya aggregaten bara ignorans och oförmåga. Är vindkraftsbolagen där flygindustrin var 1919? Inga regler finns för drift och översyn. Folkopinionen för vindkraft får sig en rejäl törn. Flygets utveckling var beroende på att passagerare vågade åka. Tidigt fick man utforma system för översyn och kvalitetskontroll så att inga vingar eller andra fatala olyckor sällan eller helst aldrig, kunde hända. Själv med viss flygerfarenhet vet jag hur omfattande säkerhetsarbetet är redan i en liten flygklubb. Trillar vingar av så slutar folk flyga. Nu hör man att det funderas över avspärrningar runt kraftverken. Helt fel väg, gör som flyget, se till att vingarna aldrig faller av, priset för rigorös säkerhet får läggas på som en del i kostnaden föra att producera el med vinden. Teknik finns men kombinerar den med ett regelverk för drift och översyn, följ flyget. Allt annat är blåst…
